historik

Historik

Östergötlands Taxklubbs historik av Arne Dahlgren.

I min ungdom var jag med en gammal jägare på skinnmarknaden i Kisa och han pekade ut ett original för mig och sa: "Han, ser du, han var med när dom sköt den sista vargen i Kisa och Västra Eneby.
Ja han var inte framme när skottet lossades, men han kom strax efter och han var med och to`hua utån".
Ja, så var det med mig också när SÖTK bildades.
Jag var inte med 1958 när klubben bildades, men jag kom in strax efter, alltså 1959, då Arne Johansson och jag blev medlemmar.
Det verkar som om vi Östgötar sedan dess har legat ett år efter, trots att det var redan 1958 som klubben bildades.
Men jag inbillar mig nu att vi firar mitt 40-åriga medlemskap. Jag tycker att det är synd att vi inte firade 40-årsjubileet tillsammans med båda klubbarna, 25-årsjubileet firade vi ju tillsammans med en trevlig tillställning i Katrineholm.

Det var alltså 1958 som Sörmlands-Östergötlands läns Taxklubb, som den då hette, bildades.
Innan dess hade länsklubbar bildats i Skåne, Småland och Västsverige.
Till Ordförande valdes Lambert von Essen, sekreterare - Kurt Fager och Kassör - Gösta Skeppstedt.
Övriga medlemmar var bl.a friherrinnan Vera Tamm, som redan 1945 varit med och konstruerat Svenska Taxklubben.
Från Östergötland kom två styrelseledamöter CG Gustavsson och en för mig okänd person vid namn Karlsson.
Dessa avgick emellertid vid årsmötet 1960 som hölls på Stavsjö och ersattes av Arne Johansson som blev vice ordförande och mig som kassör.

Efter någon månad blev vi kallade till styrelsemöte på Östermalma.
Arne Johansson som då blivit bilförsäljare, körde och vi gav oss iväg i vårkvällen.
Ingen av oss hade tidigare varit på Östermalma och vi letade förgäves efter avtagsvägen från riksettan.
Till sist var vi framme i Södertälje.
På en mack fick vi rådet att köra tillbaka mot gnesta, för att därifrån fråga oss fram.
Vi kom till mötet en timma för sent, tydligen en vana för oss östgötar och ingen bra start i styrelsen.
Här i styrelsen kände vi oss naturligtvis som kusinerna från landet Vi östgötar hade inte några berömda taxmänniskor som Claes Lewenhaupt, Björn von Rosen eller Henning Terje att skryta med.
Och bland taxarna var det väll bara Grips Bull som var känd i landet.
Men vi jobbade på och mot Sörmländska stjärnor som Campers Rita, Rampa Jeppo, Ketty och Campfire Korp kunde vi snart ställa Garm, Filbyters Ärro och Hjortskogens Igor.
Under de tio år jag satt i SÖTK:s styrelse hann en hel del att hända.
Kurt fager avgick som sekreterare och efterträddes av Maud Kaudern, en aktiv och viljestark hund-människa, vars samarbete med Vera Tamm dock inte alltid var det bästa.
Roy Nyman blev invald och han var ju inte den som sparade på krutet.
Alltnog, ibland var sammanträdena "hela havet stormar". Hade inte Lambert varit en så lugn och erfaren och diplomatisk ordförande kund det gått illa.
Allt flöt dock någorlunda till den dag Gösta Skeppstedt sa: "Jag tycker att länen skall dela klubben".
Arne Johansson och jag blev först försträckta hur skulle vi i Östergötland klara oss, vi hade ju så få aktiva medlemmar och ingen erfarenhet.
Men vi annonserade ut ett möte i Mjellerumsgården i Gamla Linköping och dit kom en del taxintresserade människor.

Åsikterna var delade om möjligheten att bilda en egen klubb men till sist enades vi om att försöka.
En terminstyrelse valdes med Arne Johansson som ordförande och dessutom Thomas Wahlberg, Henrik Pedersen Langhielm, Runo Johansson och jag själv.
Den 20 maj 1969 hölls extra årsmöte med SÖTK varvid beslut togs om delning av klubbarna.

I år 30 år sedan och alltså har vi ytterligare ett jubileum nu, och i det fallet är vi ju inte sent ute, utan istället ett par månader för tidigt.
Vid det tillfället valdes ÖTK:s första styrelse som bestod av Arne Johansson - ordförande, Thomas Wahlberg - sekreterare, Arne Dahlgren, Runo Johansson, Melker Måbäck , Henry Pantzar, Henrik Pedersen Langhielm, Astrid Sylvan och Monika Karlsson.
Sedan dess har det växlat med namn inom styrelsen.
Gemensamt för dem alla har varit deras stora intresse för taxen.
Jämte styrelsen har många andra taxintresserade människor vid de olika tillfällena arbetat med aktiviteterna.
Under SÖTK-periodenalternerade utställningarna mellan Sörmland och Östergötland.
Den första utställningen i Östergötland hölls i IOGT-lokalen i Linköping där GöstaSkeppstedt dömde.
Senare förlades utställningarna till Bröttjestad gård där Evald Oderberg med stor bravur svarade för värdskapet.
Under en timmas uppehåll i bedömningen bjöds domare och övriga funktionärer in i den stora herrgårdsmatsalen med gobelängtapeter och stuckatur i taket för att avnjuta en ypperlig lunch.
Efter Böttjestadperioden fortsatte vi med utställningar på andra lokaliteter, Valla, T1 och på senare år Vidingsjö.
Vi har sedan haft 2 utställningar, varav höstutställningen i norra Östergötland.

På Böttjestad arrangerade vi också spårproven från början i Maud Kaudern och Henning Terjes regi.
Spårmarkerna var lätta och bestod mest av hagmark och när spårläggarna gått i det höga gräset kunde hundarna knappt komma ur gatan.
Så småningom flyttade proven till Åtvidaberg och den lite hårdare terrängen där.
Även drevproven alternerade mellan de båda länen.
Första provet i Östergötland höll 1960 i Åtvidaberg.
Vi slog på stort, Lambert von Essen var fullmäktige, Skeppstedt, Terje och Darsell var bland domarna.
Sveriges Radio var nere med en inspelningsbil och Torulf Winqvist ställde upp som både utställnings- och drevprovsdomare.
Vi hade nämligen även exteriörbedömning på den hela tiden.
9 skogsvaktare från Baroniet Adelswärd ställde upp som vägvisare.
Så lyckat blev det kanske inte när hörselskadade Gösta Skeppstedt råkade få Jägaren på Adelsnäs, som nästan hörde ännu sämre, som vägvisare.
Allt gick dock bra tack vare stor entusiasm och ett gott humör.

Ett stort problem under de första åren var domarbristen, men Anders Wiegenfeldt från Uppland brukade plocka in 4 domare i sin dieselmerca och komma ner och hjälpa oss tillsammans med domare från Sörmland.
Sedan dess har ju klubben utbildat många duktiga domare från de egna leden t.ex. Runo Johansson, Gösta Skogh, Torsten Olsson, Henry Pantzar, Ragnar Landén, Hans Dahlgren, Gunnar Lönnberg, Karl Gunnar Severin, Anders svanberg, Göran Stoltz, Bengt Gustavsson plus många fler som på senare år har kommit till.
Dessa jämte kommissarierna Margit Dahlberg, Henry Pantzar, KG Sverin och Bengt Gustavsson som genom sitt ideella arbete utför ett av de viktigaste arbetena i klubben.
Grytproven som vi under SÖTK-tiden haft på Björkvik, där Akrin Hermelin skötte grytet och höll med grävling.
Efter separationen gick ett par år utan att vi arrangerade några grytprov.
Men eftersom detta kändes som ett fattigdomsbevis och att ett visst intresse för grytträning fanns inom klubben beslutade vi 1972 att bygga ett eget konstgryt.
Detta förlades i en solig sandbacke hos Gösta Skogh på Germundebo.
Melker Måbeck blev byggchef och under hans pedantiska ledning byggde några entusiaster grytet med mycket stor glädje och trevnad.
Under alla dessa 40 år klubbens ambition varit att för uppfödare genom prov och information synliggöra vilka våra bästa taxar varit.
Bo Anker, signaturen BRIS, som skrev en jaktruta i Corren var till stor hjälp i reklamhänseende under många år.
Han skrev den tiden hemsida för taxar och taxklubben, en entusiast som klubben hade mycket stor glädje av.

Från början hade vi ju i Östergötland inte så många kennlar, utan mest enkullsuppfödare och därför var Taxklubben en mer värdefull informationskälla.
Idag har vi många duktiga kenneluppfödare, men jag anser ändå att klubben har en stor uppgift i att informera och råda i avelsarbetet.
Jag började med att berätta historien om den sista vargen i Kisa och Västra Eneby, och eftersom vilda vargar nu åter strövar i Östgötska skogar vill jag slut cirkeln och återkomma till dem.
Vi jagar idag våra rådjur med vargar fast i förädlat skick.
Det har tagit oss många tusen år, men vi kan ändå känna oss ganska nöjda när vi en kväll efter en tuff jaktdag kan ligga på soffan och kela med denne vår bästa jaktkamrat taxen, kvintessensen från vargen.
Och till detta resultat kan vi med stolthet påstå att vi och våran klubb har en liten del.

Arne Dahlgren